min lusta den väcktes tidigt

ofrivilligt och med smärta

det var nog samtidigt

det skar djupa hål i mitt hjärta 

på mitt sjunde levnadsår

mitt helvete börja'

tiden efter blev så svår

jag alltid fått sörja

äckelkänslor och kladd

kroppen befläckad, oren

smaken var fadd

ville aldrig igen och igen

mina böner ohörda

sluta snälla sluta!

mina läppar hopsnörda

jag ville mig själv skjuta

 min kropp blev ett fängelse

som jag aldrig slapp

allt var bara bedrövelse

inte ens till tröst en klapp

smärta, förödmjukelse och hat

det blev min vardag

tänkte, jag tar mitt liv snart

men levde nästa dag

så många tårar som gråtits

så mycken smärta, sån skräck

kränkningarna aldrig förlåtits

när jag blev väckt

förövaren fick ett straff, dock milt

men skadan redan skedd

han borde ha blivit åtskild

nu jag blev sedd

av negativ sort uppmärksamheten

hånfulla miner och ord

det var den krassa verkligheten

jag var ej av stål gjord

offret all skiten får

det spelar ingen roll

det sätter sina spår

man har ingen kontroll