Jag går mot öster
För väster försvann
Jag går mot öster
För att nån gång väckas
Vinden öppnar fält som böljer sig
De bär mig bort
Vågornas kantrade höga hästar
Hagen där fiskarna simmar
Vaggan på graven på vaggan igen
Strandens klippor och stora stenar
De bär mig bort
Fåglarnas vingbredd och nyfallen snö
De bär mig bort
Regnet som faller har fallit förut
Karmen som lossnar greppet som öppnas
De bär mig bort
Bär dina tankar i en påse av plast
Askan som tänder och brinner igen
De bär mig bort
Allt som finns består av något
Finns det då något utan tyngd
De bär mig bort
Slumpen som styr
Gör allt till en öken
Subjekten kan välja
Bland sina redskap
De bär mig bort
De bär mig bort
Scenen belyses och öppnas igen
Jag står där i mitten
Ensam jag bar upp
Spelet jag skapat
Applåder applåder
Scenen som släcktes
Vissling på vissling
Scenen som åter tänds
Nu går de hem eller vilse
Som är någon annans plats
De bär mig bort
Fjärilens vingar
Med tryckta tecken
Om livet dess korthet
De bär mig bort
Jag går mot öster
Då väster föll bort
Ödet visade vägens gång
Där jag går bildas kartor
Tecken att tolka
De bär mig bort
Jag läste åt höger
Jag läste åt öster
Jag läste för honom
Jag läste det själv
De bär mig bort
Ljummen svalka omfamnar vinden
Timmen jag äger dig har tiden ställt om
De bär mig bort
Ropen i sjukhusets salar
Kan ingen dämpa
Ingen har kommit
De som passerat
Gränsen jag fruktar
De bär mig bort
En efter en
Lämnar de hemmen
Försvunna för alltid
I väntan längs vägar
Och tågens stationer
Tomrum som uppstår
De bär mig bort
Glaset med vattnet
Tulpanernas halsar
Sträcker sig längre
De bär mig bort
Gå genom nattens mörker i parken
De bär mig bort
Städer som bombas och husen som brinner
Vapen att användas man mot man
De bär mig bort
Jag sover ännu men jag går mot ljuset
Solens uppgång det dagas men långsamt
För du mig framåt
Det är den vägen
Som leder mig bort
Vad eller vilka som skapade livet
Partiklar som rör sig
Scenens ridå öppnades först
Skådespelet kan plötsligt börja
Solen kan inte längre gå ner
Att gå mot öster
De bär mig bort
Fiskarnas gälar utfällda stämband
Tvärs över strupen fisken kan tala
Om sömnen på botten och svävande dagar
Många som går på slutet av vägen
De bär mig bort
Ingen finns här som vet mer än andra
Om universum, livet och rymden
Ingen finns det att fråga
Bara att skåda och lyssna
De bär mig bort
Skogens tätaste snårväxter döljer
Fågeln i centrum som styr över allt
Fågeln flög över landet den ägde
Växlade kroppen ingen
Kan veta hur den ser ut
De bär mig bort
De bär mig bort längs vägar stumma och tysta
Mot salar med rymd och vilsamma platser
De bär mig åt öster
Aldrig når de till hemmet innan dess bortgång
Allting som tiden bygger förstör den
De bär mig bort
Städer som dränks i vatten och sjunker
Städer som glöder på botten av havet
Tankarnas räckvidd mätes i meter
De flesta är korta och tappar snart greppet
De bär mig bort
Mot öster mot öster mot öster igen
Solen som stiger ljuset som sticker
I ögonen blixtar som kunde ha väckt mig
De bär mig bort
Sömngång besatthet
Burkar med foster i formalin
Apoteken öppna och allt kan förhandlas
De bär mig bort
Du återkommer alltid till samma plats
Ändå färdas allting mot öster
Ändå har tiden skapat allt
Allting består av ett nu
Långt eller kort är samma sträcka
Fiskarna simmar och dagen stiger
De bär mig bort
De bär mig bort
Bort från mitt jag och mina minnen
Jaget kan upplösas
Allting klipps bort innan tanken har börjat
Inget märker den som försvinner
I tusentals ljusår står samma nu
De bär mig bort
De bär mig bort
Tänd ljusen på gravarna
Kransar av barrträd och kottar och sömn
Gruset har krattats och stunden är kort
De bär mig bort
De bär mig bort
Berg som faller genom berg
Moln aviga längs randens grå
Örter bittra och år som förlorats
Vi söndras tillsammans till nät allt glesare
Blekt och sönderblåst, kallare och tunnare
De bär mig bort
De bär mig bort