I många år av sin levnad
ringde han ofta på nätterna
när oro och ångest
höll honom vaken

när han klättrade på väggarna
som han uttryckte det

pratade om meningen med livet
och livskvalitet

han var rastlös
hade svårt att vara stilla

lade ofta luren och försvann
kom tillbaka och undrade
om jag var kvar

långa samtal
som alltid avslutades med
-Tack för ditt tålamod
och sov gott

minns hur trött jag var
och hur svårt det var att somna
men även hur den från början skakiga rösten
blev lugnare efterhand

han dog lugnt och stilla
ett fridfullt avslut på ett oroligt liv

på begravningen läste jag en dikt
tände ett ljus och sa
-Sov gott