huggtänder faller mot asfalten
man skonar inte en millimeter
köer av morgondagens veteraner
står och frustar i rimfrosten

den trearmade ljusstaken
gapar svart mot natthimlen
en djup suck ångmålar glaset
när ormarna åter får liv

de återkommande skalven
väcker vilddjuret
(den galna besten)
slagen i bojor sedan väckelsen
ylar hen åter i förarsätet

och det är bara början på fallet
röda linjer dras frenetiskt
tills alla vägar är stängda
anarki är allt som återstår