Står vid ett torp
och luktar i luften.

Den luktar en tomhet.
och en tystnad.

Det är samma luft
samma lukt
som i vindskontoren
högst upp i

fyrtiotalshusen.

som när
det har blivit höst
och den har stannat till
Som en döende
blommas kamp
som vrider sej i vinden

Annars finns ingenting
kvar av året
alla har dom flytt mörkret

och lämnat kvar
sin lukt.

Från en kvarglömd hatt
på en farstubro,
ett par skor
och en jacka på en gren.

Grenen låter den hänga där,
har blivit som ett tak
för den frusna
döende blomman.

Och en bit bort
står torpet där.

men jag vänder tillbaka,
känner något i min hand
något som drar
och försöker hålla fast.