Du rider mig som nattens sluga mara;

bespottar mig med hat och invektiv.

Jag är ett skarn i trashankarnas skara

och överlever blott det tidsfördriv 

som du har spänt med uselhetens snara,

och hånfullt kallar för ett värdigt liv.

Du anser att jag ingenting betyder,

och trots jag drömmer om revolution,

samt kräks av dina bryska plattityder

så står du som en Führer på din tron;

och tvingar mig att reglerna jag lyder:

Jag är för tuktad för att ta mig ton.