*

Du lyfter undan ett moln,

du låter solen åter skina:

Dess svarta strålar värmer

i din glupande strupe:

som sväljer svärtans undanflykter:

Bortförklaringar och svepskäl,

för att sjappa från ekorrhjulets

giriga slentrianmässiga pressveck;

som perforerar hjärtat med habegär:

Till sånt du inte behöver.

Till sånt du inte vill ha.

 *  

Du flyr till ett dis av tårar,

äkta saltstänkta droppar.

Och du ler med hela ansiktet

när tårflödet smeker din utopi.

De saltar din vackra vik till en Styx-kopia,

medan du drömmer dig fri,

i en skraltig, impotent skuggdal:

Ett bländverk där liemännen röker Marlboro,

och spelar Texas Hold-Em.

Du rymmer tillbaka till ekorrhjulet:

För att svalna i Tristessens trygghet.

*

*