solen glittrar i en gammal tjärn
lyser upp dig och din slitna själ
månen trilskar sig med ebb och flod
det är väl bra för oss på denna jord

lyckan stannar nog tills lyckan går
du måste sluta slicka läkta sår
offerkoftan blev så tung och kall
av tusen tårar som har rullat fram

ner för kinden och ditt käkparti
visst känns det konstigt att få vara fri?
lika läskigt som en flygplanskrasch
lika sött och surt som flädersaft

du ringer mamma för att få ett råd
hur kan man mjukna när man var så hård?
jag hoppas mamma ger dig scones och te
- nån mer än dig som du kan prata med

månen vandrar nu sin tysta ban
över åker, fält och nyfött barn
ett första joller stiger upp mot skyn
det är en mäktig och ovanlig syn

solen skiner ner på fattig, rik
så blir det jord av det som varit skit
då kan man lika gärna så ett frö
så kan man leva fast man skulle dö

solen glittrar i en gammal tjärn
det doftar jord och tinad vinter här
res dig upp, och ge dig ut och gå
en fågel kvittrar det har blivit vår