Jag räknar mina årsringar,

ristade i mina armar:

Ärr utav tiltad framtid,

ängslans uppfläkta kött.

Ett skålpund magsyra

frätande som själva livet,

kyssar min gom inifrån,

rinner lik en fors från min mun.

Livet är en gåva;

jag hyllar nämnda farsot

genom att karva in ett leende

på min magra hals.