Var det sommarens sista dagg, eller var det höstens första frost
En fundering under tiden som du brygger te, och fyller din bröstrost
Solen lyser fortfarande, men det är inte samma sol som det var
Och du inser att det är höst, och kanske du har det bästa kvar

Jag vet vem jag skulle vilja ha hos mig just nu
Och du vet att för mig, min vän, så finns bara du
Du vill ringa min vän, och säga att hösten är här
Och du älskar hösten, precis så som den är

Kom till min värld där löven får solens färg, höstgul
Kom till mig och hämta en kratta från närmaste skjul
Låt oss spendera eftermiddagen med varsin stickad tröja
Ska vi hinna få upp alla löven så måste vi nog börja

Det är som om du får lugn och ro, ett andrum, där allt är stilla
Du ser hur gyllene vacker september är, njut av allt från altanen vid din villa
Och den blir inte sämre av att ha vetskapen om att det finns någon speciell
Och du läser mina dikterna och breven som jag skrev till dig varje kväll

Från kapellet på avstånd kan du höra konfirmanderna lära sig sin första psalm
Och du ser upp mot himlen då du går över åkerns stubb och gyllene halm
När eftermiddagen kommer ringer du mig min vän och går du ut och går en promenad
Vid vägkorset väntar någon på dig, och när du ser att det är jag blir du så hopplöst glad

Kom till mig i en värld där solen och löven är höstgula
Vi kan väl prata en stund, och kanske börja på ny kula
För det känns som om det helt plötsligt infunnit sig en frid
Som om harmonin kom efter sommarens stressiga tid

Om en lock faller ner i ditt ansikte vill jag ha den som skäl till att få smeka din kind
Jag ska plocka ner höstens sista äpple till dig som vi kan äta sittandes på din grind
Om du lyfter ansiktet mot solen så blundar du, om jag blundar så drömmer nog jag
Och jag vet att om jag frågar dig vad du vill skulle du svara, jag vill drömma ett slag

Det är något som inte går att jämföra med det som jag varit med om förut
Du ler och säger glatt \" jag visste att himlen fanns där sommaren tar slut\"
Jag medger att jag aldrig tidigare sett det så, du beskriver molnen i det blå
Jag vet att du lyssnar när jag ger en antydan om vad jag känner, då och då

Solen strålar, löven faller, alla löven går i en röd färg, eller en läcker höstgul
Vi kan gå ut och gå tillsammans, och umgås med varandra det vore kul
Och när du minst anar det drar jag dig intill mig, och håller om dig
Jag gör vad som helst för att få dig att le, du betyder mycket för mig

Vi kan gå hur långt som helst utan att säga ett ord till varandra
Ändå anser vi att det bästa som finns är att få vara ute och vandra
Men så kan ni stanna till någonstans, och bli stående och prata om precis allt
Men du tystnar då du får en kram i samma stund som du tycker det blir kallt

Om du håller mig sällskap så ska jag baka scones, och berätta en saga
I min version är jag hjälten och du är drottningen vars skönhet gör män svaga
Om du vill så ska jag tappa upp ett bad, krypa ner med dig och hålla om dig
Jag vill att du ska veta att hur än din höst blir, kan du alltid komma till mig

Kom och gå med under en septembersol, och löv som är höstgula
En del fruktar hösten, och dess mörker, men det är en chans att strula
Kanske ha lite skoj, och ge varandra värme, vi kan sitta och mysa
En årstid, med varmt te, och massa kroppslig värme för att inte frysa

När skymningen faller och tankarna finns där, då vi tänder levande ljus
Då min vän så vill jag att du ska känna närvaron av min själ i ditt hus
Du vet att vad som än händer, vad som än finns, så finns jag
Vill du så kan jag finnas hos dig, som du finns i mina tankar natt som dag

Och skulle det vara så, så är det meningen, och inte alls något fel
Så här ligger det till, under sommaren har jag tänkt på dig en del
Jag vet bara vad jag känner, och jag vet att jag älskar dig på så många olika sätt
Och blicken du ger mig när jag berättar det säger mig att det här är så rätt