Nu hör jag vad han säger. Han pratar med sin mor.
`men hon är ju död.`

Själv pratar jag helst tyst med henne
i mina tankar.

När jag pratar högt för mig själv
pratar jag egentligen
med mig själv.

Och det handlar alltid om saker som jag inte hittar
eller förstår.

Nu skrattar han.
och det låter som att han dansar.
Med sej själv.
Och så sjunger han en truddelutt,

och ropar högt, `Mamma kom` !!

`Pappa är också här` ! ropar han högt.

`På fotografiet under dej`!

Själv har jag ett foto på morsan
när hon sitter med en cigg i mungipan
vid köksbordet nånstans liggande
I nån låda.


Hon var en typisk hemmafru,
min mor, tills hon tog modet till
att skilja sej
ifrån överhufvudet,
min farsa. min far, min fadersgestalt.

Hon skaffade sej ett jobb och började tjäna egna stålar.
det hände nåt där på den tiden.
Kvinnor började skilja sej från sina män.

Jag borde skriva en sång och sjunga högt om det, men det kommer
aldrig hända

Varför inte ? undrar du säkert.
`Jag växte upp med att inte visa vad man känner`:

"Sluta gråt,"
"va tyst".
"gör som mamma säger."

Min mor va en rättskaffens kvinna som förtjänar en tapperhetsmedalj
postumt
för sitt öde
att ha försökt så gott det går att leva med en psykopat.

En egoist, en diktator
vi barn trippade på tårna för.

Så fort han försvann så bröt helvetet löst.
Slagsmål. stoj, och lek.

Mannen ovanför fortsätter att prata högt. Nästan ännu högre nu.
väggarna rör sig.
Golvet knarrar.

Om hundra år
finns inte vi kvar här längre
och antagligen inte huset
vi lever i heller.