Man hör luften
det är

tusentals ljud.

Det är ljud långt bort.
Ljud i husen

och ljud
vi framkallar själva.

Allt ligger som
i dimmans bomull

och pågår.

I våra skallgångar
och in i våra

innersta tankar.



Fönsterglasen vibrerar
fjäderlätt
och vinden
den suckar

havets vågor
från kust till kust
mot stränder.

Talar i våra
öronsnäckor.

Som snäckorna
som ligger där

när vi lyssnar
runt små små
sandkorn



Maskiner
vill också bli

hörda,

men det är vi
människor

som för deras talan.

precis som
motorerna

i våra farkoster

som ingenting hellre vill
än att få

sväva fritt i
tyngdlösthet,

precis som vi
när våra

stämband vibrerar.



Dova som
hjärtslag,

men som har en
enorm
ljudmassa

av tunna
silvertrådar

mellan oss.