KATAKOMBEN DEL 3

Uppblåst av tromber
flyger jag runt bland
krympande katakomber
och i min tomma hand

håller jag den bomb
som kan explodera
och få en katakomb
att sluta existera

och bli ett landskap
av rörligt vatten
med ett öppet gap
som formar natten

Men vem bestämmer
när min hand bränner?
Det är nåt som ej stämmer
Vad är det jag känner?

Jag låtsades vara tuff
men halkade på stortån
Känner mig som en bluff
när jag faller i Stångån

Blöt som en disksvamp
krälar jag snabbt upp
i min rädsla för kramp
till den stora grupp

av frusna själar
som saknar bomber
och vattnets gälar
och katakomber