Då nuet var sent,

Och stadens skuggor så vida att man tvingades slita dem isär
Såg man inget annat än Sigmund Freuds silhuett

Hans hållning kände omgivningen,
Ty blicken var fäst mot marken med ett häftstift
Och hans gestalt fjättrad vid den grå trottoaren av tusen tunna gummiband