Jag ser en mager hundvalp stå och gläfsa till en ton
som är framtvingad av eldkastarens galla.
Och trots att dessa flammor värmde byns population
är kropparna så likbleka och kalla.

Över lervälling och minfält svävar tankar, rök och gas;
sorgen överglänser doften av syrener.
Ett skuggspel av förnedring släpas fram bland krossat glas
under jubel ifrån krigshärens kaptener.

Jag står stumt och kisar från fasornas rand,
där de stympade helgonen dansar,
bland splittergranater och pansar.
Där larvfötter trampat i sand:
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land!

Solen har försvunnit bakom smoggens gråa hägn
för att slippa lysa upp bland skrik och jämmer.
Betesmark och åkrar luckras upp av rostbrunt regn
i ett paradis där vanäran bestämmer.

Luften andas tjära från en kyss av sot och krut
och sveper över liemän och bårar.
Bäcken blev förgiftad av en kärnvapenssalut
och vattenkranen fäller gröna tårar.

Jag blickar ut över gevär och förband,
där de själlösa änglarna kvider,
där ögonen rinner och svider,
där rättvisan stuckits i brand:
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land!

En bortförklarad sorg i en nedslagen nation
färgas transparent av de despoter
som ledde detta krigståg från sin trygga position,
ty de anser Gud är god så han förlåter.

Lemlästade känslor i en våldtagen natur
stiger upp mot himlavalvets fjättrar.
En målmedveten lins amputerar all censur
och tevebilden tittaren förkättrar.


Jag tittar från soffan mot mardrömmens strand,
där den giftiga sjön fylls av aska,
där demokratin tvingas fnaska,
där svavlet spär på tidens tand:
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land!