solpupill
i kaffekopp
blicken därnere
som vore
hel värld
att beskåda


barnet
på gunga
häver sig
framåt
vill vara
den ende
glindrande
strålbadaren


humlan
förökat sig
svärmar nu
glödande kring
solrosfönster
och arttusenden


solstinna
sandalfolket
troppar iväg
vart meditativt
vågbygge bär
dem ut
mot
öskimret
och
stillnaden