Jag är ensam ingen ser, hör eller förstår något

inte nu och inte då när...

Hur kan min mor tro att någon nästan okänd man
verkligen ville bygga ett helt stort hus åt henne för
att hon på något vis tyckte att man kunde göra det
bara som vän till henne skulle det vara så självklart
och jag blev tillsagt att vara en hemmafru åt honom
betala, serva i allt han ville ha som den fantastiska..

Nä, usch, är detta verkligen sant?

Ja.

Visste hon att de kom från "Rävlanda huset"?

Jag vet inte, en av dom arbetade för henne sen
och han som byggde så himla konstig mot mig.

Hur?

Han sa
"-Så det var där ni la henne!?" men jag är ju ett vittne.!
Det är sant, det har hänt i verkligheten, jag känner det!
Känner lukten minns ljuden ,väggarna allt!
Det var inte jag, oh, nu känner jag känslan av henne..
Lyssnar till bråket mellan dom, jag är rädd i detta.
sätter mig på knä vid spisen , håller hårt i kanten,
böjer mig ner och blundar där nere pågår något
och mitt barn är där nere, ser hon något?

Sen tror jag dom tog mig istället.

Hur kan min mor tro att någon nästan okänd man
bara sådär bygger ett hus åt henne, vänner emellan
det var där dom tog mig och det pågår fortfarande..

Bra att du berättar även om ingen tror dig så behöver
du få de som är efter dig att förstå hur läget ser ut nu.

Ja, jag ser sambandet, mannen som miss behandlat
mig skulle nog ta över huset efter mannen som byggt
och kanske är det uppgjort det som hänt mig efteråt.

Att det var en kvinna från "Rävlanda huset" som dog
och att de tänkte ersätta henne med mig som en hora
och att de skulle ha huset som nya "Rävlanda huset".?

Hm, det lättar inom mig, det måste vara rätt!

Herre gud, jag tror det stämmer med verkligheten
men hur bevisar jag det, jag är ju helt ensam i det?

I det som hänt mig och mina barn och min pappa.

Min Pappa var Kriminalvårdare.

Förstå vilken sorts vård jag fick lära mig som barn.

Ser, jag är riktigt bra på strategi och designera är bra.

Som vittne och brottsoffer är jag tillsammans med
allt jag lärt mig, riktigt sugen på att se dessa fällas.

Och nu talar jag klarspråk, äppelträden i trädgården.

Där stod husvagnen som mannen lånat från sin far.

Äppelträden..
ett äpple, jag har ett minne av min pappa
han sa till mig "ta en banan" men varför?

Äsch det var ju på den tiden när jag just
varit utsatt för ett mordförsök på mig,
som jag berättade om för en kurator
men hon sa bara att jag var sjuk
att det aldrig hade hänt mig
det hände precis före
dom där tog mig
och mitt barn
till Sandared för att sen bli föreslagen av mannen
som var en, "-jag vet ett hus som skulle passa dig"
Jag sa senare i huset till kvinnan som påstod att
jag var mycket sjuk i magen, att hon var en...

Spåkärring!

Hon blev så arg!



(Så nu har jag pratat till någon som tar emot samtal)

Vet hur det känns för jag har också
tagit emot i jour telefon hos kyrkan
Svenska Kyrkans inte någon annan kyrka
men där råder sekretess och det där
kommer jag aldrig berätta något om.

Så ni kan nog släppa taget om mig nu
ni som är rädda för att jag ska berätta


(Det här är bara Drama/Dialog i berättar form)