Skriver fönstrets
regn
och låter
orden rinna på glaset.


Sträcker ut
min hand och smakar
på det.


Och jag går ut och
ställer mig
i orden


och känner
mina tankar och din blick
nära mig.


I ett gathörn, i dikten,
i tanken,
och i blicken.


Sitter jag och tittar ut
genom fönsterglas


och ser
en värld


som inte
längre finns.