jag ska segla
över haven

och möta världen.

Jag blundar.

Ser bryggan,
lätt bris,
måsar,

skratt från strand.

Och havet
ligger öppet,
ögonlock
vibrerar,

andas lugnt och lägger ut,
kompass mot väster,
bukt viker ut.

Rak horisont, blå himmel.

Blue.

Jag hör en väggklocka
i mitt kök,

som tickar våta salta
stänk av tystnad,

hela huset som en ö.

Träd på gatan
i en linje längs solgatas

ljus

jag fortsätter
att skriva

att jag drömmer
om att lägga till

och mot kvällen
närmar jag mig land,
väggklockan
tickar.

Snart kväll. Som om jag varit

där en stund.