"Vi behöver något mer, men vad?"

En slutsats

det måste väl ändå vara enkelt nu att dra en slutsats.

Om det är svårt att släppa för att man förlorar sitt kommande arv då och det är nästan bekräftat att det är den andra som är det så kan både den andra och barnet kräva skadestånd av han med tillgångar för utebliven samtid för den riktiga relationen och därigenom ses skadeståndet som ett förtid-a arv i samband med
att faderskapet övergår till den riktiga pappa. För det är i verkligheten i inte i en skavande relation som ju bara leder till gnissel som behöver oljas hela tiden för att inte låta som vi ser att utredningen varje enskild person får göra oftast leder rätt och där ingen sätter diagnos på en annan.

Vi behöver inte fler kränkningar, vi behöver slutsatser.

Såhär, kanske..

"Vi behöver något mer, men vad?"

Blir ett svar som är: En Slutsats...

Underskatta inte männens behov av detta
bara det kommer på rätt sätt, på rätt ställe
och inte kastas bort i onödan, ha tålamod..

För vi behöver tid

förstår ni oss nu?

En kvinna som bär sitt inre barn, sig självt.

(Det blir bra, nu ska jag skapa i gips och lera)