Jag såg nattens riddare.

Med sabeltandad mask,
på enhörnig hingst,

längs puderströdd
opalfärgad himmel

trängde hon igenom
atmosfären.

Stannade vid en klar natt
vid en stilla sjö och klev av.

Hästen Saturnus
drack ur vattnet
av silver.

Hon tog av sej sin rustning
och vadade ut en bit.
rörde hud, vatten i vinden,

genom hår, en korps fjädrar.
ett litet sjungande barn i en kokong.

Allt flyter i en blå hinna, allt jag drömt.

Blue.

Det såg tecknat ut. En plats
ur en saga.

Hon såg odödlig ut.
skuren i en perfekt stilstudie

betraktar jag henne,

Allt jag skrev,
stod jag helt förstummad.

Tänkte på hur världen ändå
kunnat se ut.