Jag släpar mitt piano i motvind,

förblindad av skämda ackord.

Släpp lös regnet! Stormblåsthyckleri - var är du?

Bebistårar från skyn? Sicket jävla hån!

Duggregn i mjugg? Snälla, täpp igen!

Håll käften med dina ögon,

smek mig med det hat du kallar vidsynthet.





Visst, jag vill halka och slå mig,

men inte så här,

inte på detta förvanskade vis!

Inte med mollstämda skatter i mina njurar!

Inte som en erigerad kastrat!

Inte som en tvåbent spya,

som devalverats till människa.