Traumats trygghet
Samma sak
om och om igen
Inget nytt
Bara upprepningar
Tills tristessen
Moler
som en dov värk inuti.
Jag vill ha trygghet
Inga mer ångestfyllda nätter
Ingen mer smärta
Risk
Eller utsatthet
Full kontroll
Hela tiden veta vad som kommer
Att hända.
Repetition
Om och
om och
om igen
Orden jag redan hört
Känslan jag redan känt
Allt jag redan sett
Inget mer
Bara det som är.
Lugn,
Stabilitet och
Vila
Inga lurande faror
Eller hemska överraskningar
Det inrutade vardagslivet
Tick, tack
Tick, tack.
Ändå är det just det
som svälter min själ
som stryper luften till
mina lungor
som sakta drar livet
ur mitt blod.
Ändå är det just det
Som gör att jag blöder
Att blodet stilla rinner
Under hjärtats dörr
Ner längs min rygg
Ner på marken
Till en djup pöl
Ett kletigt mörker
Där livskraften tar kippande andetag
För att strax torka ut.
Ändå är det precis det
Det jag behöver för att överleva
Alla trauman
Som gör
att jag dör.