Detta trädet hade slutat grönska.
Ett avslutat kapitlet som människor sörjde.

Det vissna lövet som föll till marken,
tog en ung kvinna upp och lade i sin väska.

Det var stilla i landet bortom ängarna,
så stilla att skymningen kom tvekande
och lade sin sordin över de gyllene fälten.

Vackra var ekarna, dessa gamla träd,
i denna dalen botom havet och sjöarna.

Vattnet som flöt i åarna var kallt och gott,
man drack av det och drömde sig bortom allt
det man tröttnande hade förlorat till växthuset.