Blodet målade golvet rött. Tillsammans med glaset som krossats låg jag utspridd på golvet och droppades röd. Väggarna gav mig inte stöd nog att resa mig. Istället för ett litet tumavtryck lämnades ett handavtryck som när jag föll blev till en rand. Istappar ilade genom hela kroppen. Inget bandage vore mjukt nog för att hela mitt hjärta. Inga motgift kunde bota den sjukdom av känslor som spillde över i handfatet. Istället för att trösta mig skrattade klinkern när mina skrik ekade tillbaka mot taket.
Aldrig ville jag erkänna mig svag. Aldrig ville jag vara beroende av någon men allt jag längtade efter var att falla i din famn. Allt jag önskade mig var att få ta mitt sista andetag i dina armar.