Och Göteborgspolisen,
Den gick och lade sig.
Den överlämnade lagen,
Åt invånarna.
"Laglöst!", skriker någon,
Men inget svar...

Jag hoppas att Simon Jensen får huvudet klart,
Och räddar det här sjunkande skeppet,
För jag börjar minsann få slut på bränsle,
Men jag önskar att jag kunde riskera att tappa greppet,
Trots att drömmen är hård,
Och på min gård,
Hör jag bara vackra fåglar,
Sjunga om en vård,
Som skall sätta mig tillrätta,
Även fast jag redan landat,
I den skönaste av platser,
Där änglar och demoner,
Inte kan rå för,
Att de kramar mig till sängs...

Så håll käften alla hatare. Låt mig leva mitt liv.