Så som vi ser det,
När du möter mina galna ögon,
Så handlar det
Om inget annat,
Eller än mindre,
Än friheten
Att lära sig
Skilja
Mellan förnuftet
Och känslan.

Förnuftet säger mig
Att tiderna är hårda.
Därför använder jag min känsla,
Och missbrukar min frihet.

Jo men visst,
Ska det sägas,
Att snillet är tillbaka
Och det sitter på rättans plats.
Den skjuter undan rädslan
Och skapar ett rum
Ett rum där förnuftet och känslan,
Som Jane Austen skapte,
Minst sagt lockar,
Men framförallt
Så lovordar den,
Och viskar till mig,
I rim:
Att ingen annan inte gjort
Det som, du lilla, kallar stort
Det bara går och bara går
Tidens ur uti ditt lår
Och fråga kan
Den fråga vill
Den frågar allt
Ställ frågan till
Den du berör
Som du förför
Och magiskt släpptes
Magins magi...