Hon hade precis stigit in i den mörka kalla lägenheten, det var sent och riktigt kallt. Hon gick mot balkongen som stod öppen och slog med sitt trasiga fönster. FAN tänkte hon, inte detta också.
Utmattad damp hon ner på golvet med tårarna som rann rakt ner i hennes öppna bedjande händer om en ljus stund.
Hon kände inom sig att något var fel, men vad som egentligen utspelades i den andra byn den natten. Det var något hon aldrig trott skulle kunna ske. Han var killen som räddat henne från sprutornas misär. Han var den som hon tillsammans med skrivit historia. Han var den som alltid skyddat henne och lärt vad som var rätt eller fel. Hur kunde du? Frågade hon sig nu.
Men den natten satt hon vaken in sent på småtimmarna, hjärtat bultade och många gånger hade hon tänk vända tillbaka till den nyinköpta bilen och tagit småvägarna hem. Ja hem, till honom.
Men han var med någon annan den natten. En isande vinter utanför och ljusen inuti den trasiga lägenheten. Vad hon inte visste var att allt som varit säkert. Nu för alltid tagit slut.

Hennes hjärta lekte henne spratt den natten och allt vart svart.
Hans lust av livets dans på hal is var hans drivkraft. I natt skulle hon få känna på sin egen medicin.
I natt skulle han svika henne. I natt valde han att förstöra henne.
Hon i baren var äldre, men inte så mycket som kvinnan i den kalla lägenheten, ärligt så brydde han sig inte för en stund. I natt var han kung. Han var stilig och ung, godis för en kvinna som trodde han var singel och bara ny här i hennes by.

Precis
Natten tog aldrig slut förens dagen efter.
När han bjudit henne på kaffe för att be om ursäkt för sitt att hon blivit lurad. När nattens lustar hade suddats ut av det förbjudna sexet. När otroheten hade spelats ut. Han hade börjat nyktra till och modet han haft kvällen innan var som bort spolat. Sveket var gjort, det skulle aldrig bli som det varit. Han hade fått hämnas, men till vilket pris?
Natten blev till en mörk historia han aldrig skulle berätta hela sanningen om, eller skulle han.
Dagens ljus trängde igenom och snön lyste vitt. Han skämdes, hur kunde han svikit sitt löfte han aldrig brutit förut. Hur kunde han varit så ful när tjejen han älskade äntligen blivit vacker och nykter.

Sårad och helt dränkt av tårar satt den förälskade kvinnan i den söndertrasade lägenheten i en by några timmar bort. Hon ställde sig samma fråga gång på gång.
-Hur kunde du?
-Hur kunde du nu?
Hur kunde du, du, du?

Samtidigt bad han den trasiga tjejen komma hem. Men hon kunde inte hitta styrkan, hon brast ut. Hon skrek rakt ut.
Hon satt med gråten i halsen, hon satt helt ned bruten och söndersliten. Allt som varit bra hade precis suddats ut, allt skulle verkligen bli mörkt nu. Samma frågade ekade i huvudet, hur kunde du?du, du.
Nu när äntligen natten blivit dag och det vita ljuset brutit sig in genom krossat glas i vårt mörka förflutna som vi bytt ut. Vart hittar jag kraften till att blomma ut till den vackra kvinna jag blivit nu.