En gång hade jag en mamma…

Mörk var hon med ebenholtsvit hy

lyste hon upp min väg och visade

vart jag skulle gå

Hennes ögon bruna som bärnsten

såg alltid på mig och log med vacker mun

med vänliga ord tog hon min hand

Det svarta håret böljade

när hon gick framför mig

så långt att jag kunde sträcka

ut min lilla hand

ta tag i det och hålla mig fast