Finns jag i tiden eller den i mig?
Futil, synes mig rundeln på min arm
när tungan smeker tidens sträva tand;
är visar'n blott en enkel visa, säj.

Innan något fanns fanns nog ingen tid
om så, tickad i sig självt, sig själv nog
tids nog sipprar ofog ut, ur en fog
blir så, i sinom tid, med rummet vigt.

All tid tar en stund, tidlös tveklöst minst
mest tar nog ändå att resa dess sfinx
en slät kopp kaffe så, a cup of tea;

gång efter annan, en avig sen' rät
valsar tid och rum tätatät
är min text en platt etyd, by the sea?