Så älskad blev du, att bli konstnär var drömmen
Fast Näcken försvann i Stagnelius anda
Du lämnade Näcken så ensam vid strömmen
Kritiken som djävulen ger när den blanda
Men hjärtan som krossas är evigt, du finns än
Nu vilar du susande huvud på kudde
All ära åt dig och din Strömkarl och prinsen
För Strömkarlens fela på Waldermarsudde!