•

Hon som borstar bort sin barndom

när klänningen blåser upp

för en svartklädd tvångskyss

•

Hon som ristar sina dikter

på sina bleka armar

för att hennes skrik inte hörs

•

Hon som sväljer sina ord

aldrig vädrar sina lungor

för att andra plomberat henne

•

Hon som viskar sig till altaret

bakom en kreditvänlig tupé

livrädd för att vara ensam

•

Han som alltid valdes sist

han som fick alla att skratta

som nu dinglar i frihet

•

Han som skyggade för kärleken

som valde tystnad framför skam

drömmer i spännbälte om Henne

•

Han som kräktes fram sitt hat

rädd som en trebent antilop

för att blotta sin svaghet

•

Han som målade utanför linjerna

gjorde kvarsittning till håltimmar

och vrenskades med vokabulären

*

Alla ni, som murknat i vår samtid,

likt hjältar utan vingar eller kryptonit,

kånkar mitt håglösa hjärta

till baskaggarnas ivriga dunkande

och får det att slå magplask igen

 
•••