Ögonen är gnistrande kastanjer, håret den mörkaste av stjärnhimlar. Tårarna är pärlor av glas, och likt regn som faller i evighet drunknar jag på ljuva läppar.
Svala vindar smeker med lätta andetag min nacke och vaggar mig till ro.


På naken hud, skuldror som utsöndrar värme, dansar jag barfota på den lenaste sand. Ett leende smälter bort den is som lagt sig som ett vilande täcke på min kropp. Rösten är vackra sånger som spelas om och om igen, och från ett öppet fönster hörs fågelkvitter i mitt hjärta.