Och jag
vill tänka på

hur solen
över ditt nordligt
ugriska
glesbygds-
universum

var ditt
frostskäggigt
glödande,
illgrönt
norrskensrynkade
ansikte,

lysande
och värmande
din värld

din jord
din mull
din sly,

den du älskade
och förbannade,

den du alltid
och aldrig
tillhörde,

alltid längtade
hem till
och bort från

Din värld

där frostbjörkarna
alltid
stod i blom,
där rödrenar betade,
ripor vakade

och himlen fylldes
av kalligrafiska tecken
och järtecken

Din värld,

ditt solsystem
och nervsystem
där bockhornta
satyrer
spelade

och björnar,
sälar och lodjur
i animalisk ömhet
kramades

i en gyllenbrun dröm
om kärlek
och säkerhet

och där Sielu,
lilla storhunden
som lärt dig älska livet
î sin själ bar din själ
och själarna
från alla tidigare hundar,

de som bara låtsades sova
när de i själva verket
lyssnade på allt,
förstod allt
som sades

Din värld,

den värld du tillhörde,
underordnade dig,
ett landskap
du var en del av,
en flock du ville upptas i

med de sista,
utmattade vargarna,
de ruttnande björkarna,
de dammstrypta älvarna,
de kalhygges-
skalperade
skogarna
stående hand i hand
framför exekutionsplutonen,

varuproduktionens,
elkraftens,
soptillväxtens
pluton

en hel landsände
av tvångsförflyttade
tankar
och drömmar,

en hel landsände
uppsnittad
i halspulsådern
och tappad på blod,
hängande
upp och ner

Din värld
där färgerna
skrek
och sjöng
och blödde

och lavaktigt,
långsamt
exploderande,
växte fram
på dina dukar

Din värld,

där du varje dag
steg ner i Ounasjoki,
ditt blodomlopp,
än idag oreglerat,
för att simma
laxlik
i dess strida ström
från din början
till ditt slut

och där du hemligen,
underjordiskt
högtflygande,
älskade dig själv
i en vedeldad
bastu
på 10 000
meters höjd
i en hastighet
av 1000 kilometer
i timmen

medan timringarnas
tvåhundraåriga ögon
oavbrutet följde
dina rörelser

och gammelvärldens
kättingar
fjättrade dig,
de som också
var kablarna
till din respirator

Din värld,
en plats vars namn
betyder ”avlägsen”
och där allt
var lika långt borta
som det var nära,

där alla
kontinenter rymdes,
alla platser
du besökt,

ett väglöst
men stigrikt land
dit republikens
president
masat sig

och dit
noblessen kom
för att i dikena
slänga
sina klockor,
fyllda av
tillfälligt uppgiven
pengatid

och betala
för att se dig
klä ut dig
till dig själv,
en lika spefull
som ärlig
narr,

lodjursaktigt
oförvägen,
snöripsaktigt
skygg

men mest lik
den där vadarfågeln
som häckar
vid kärr och myrar
och tuvmader,
ofta håller sig dold
men när den tvingas upp
flyger högt
och i sicksack
samtidigt som
den lockar,
bräker, brummar
i högan sky -

enkelbeckasinen,
hästgöken,
himmelsgeten,

ständigt,
tveksamt
vadande
nära
människornas
strand