KONSTENS URSPRUNG

Min tanke är trög
dess tröskel är hög

Konsten brinner inne
i mitt framtidsminne

För mellan konstnären
och verkets eldsvåda
öppnas ej atmosfären
utan bara en klåda

som knappast duger
och ej heller ljuger

Klådan mellan
mina egna tår
blöder sällan
och blir ej till sår

Men konsten brinner
nog alltid runt omkring
när jag försvinner
från allt och ingenting

till konstens ursprung
som är åldrande ung

Konstens ursprung
väger ingenting
men är alltid tung
och bildar de ting

som är fula och sköna
och dansar omkring
min självupptagna skröna
som ej är värd nånting

så länge framtidsminnet
ej berikas av tungsinnet

Detta händer nog nån gång
och sker alltid utan tvång

Nu kliar det
sedan alltför många år
i den identitet
som känns mellan mina tår