När jag var liten
fanns ett så starkt öde
fanns en så stark känsla
av att aldrig vara riktigt ensam
Jag höll min fackla långt ifrån mig
för att se närmare tunnelns slut
genom åren som gick
där ingenting fortfarande var möjligt
Sen kom jag hit
hit där allt ansvar
allt liv
är mitt ansvar
och jag var framme
men utan ett mål
allt bröts upp och ned
meningen, livet, döden
konsten, människorna, poesin
vem är jag vem är jag, vem skulle jag
bli?