Kan man ha en depression som man är så van vid, att man blir trygg av att fortsätta ha den? Kan man må dåligt p.g.a. den enorma saknaden efter en depression som försvunnit?

Kan man må dåligt av att må bra?

[edit: "En förlust. Visserligen av ngt dåligt. Men ändå förlust." Så skriver Sara om detta. Så bra sammanfattning.]