Barnet som hade svårt att andas mitt i den obeskrivliga katastrofen kände hur dess omgivnings kärlek klingade av och det blev mörkt, kallt och outhärdligt ensamt. Barnet såg in i framtiden hur det övergivet och bortglömt gick in i en schizofren psykos som uppslukade det tills det var inget och ingen. Djävulen hade alltid varit ute efter barnet hungrig på dess skräck och ångest. Barnet gav tidigt upp och försvann in i en makalös fantasivärld i vilken allt var möjligt och det lärde sig tidigt att stänga av alla mörka känslor som inte var önskvärda av dess mamma. Mammas överlevnadsstrategier ledde barnet in i döden. Livet kan vara så fantastiskt bortom all föreställningsförmåga hårt och grymt. Barnet går ensam i skogen långt bortom all verklighet och nynnar på en sång. Alla är övertygade om att allt är helt OK i en sjuklig fixering och optimism. Barnet går rakt mot sin psykiska och själsliga död men mamma är så euforisk och uppsluppen eftersom hon varje dag förtröstar på Gud och dessutom har köpt en ny bil. Barnet är 17 år gammal och har börjat få känningar av gränspsykos och panikångest. Det säger inget till någon eftersom det inte vill störa den utomordentligt positiva stämningen. Det visslar istället på en glad melodi, bläddrar i lektyr och runkar av i garderoben. Barnets tillvaro är som en garderob i vilken man slänger in all skit i en enda röra. När mamma på grund av självförvållade ekonomiska bekymmer sitter och har ångest så blir det hela havet stormar i barnets psyke. Men om några år så ska allt bli extremt mycket värre. Barnet flyr in i den psykiska sjukdomen, den enda strategin som existerar, men allt är så underbart idylliskt i det harmoniska radhusområdet. A?lt blir bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag.