Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dansande evighet

Smektes av mitt eget försvinnande
Klyvdes itu och fick två vingar
Skrek inåt och det fick mig att lyfta
Jag blev en fågel som bara kunde vidröras av vind och vatten
Skatter inuti grävde upp sig själva
En vit drakkatt jag såg den en kväll vad
mina ögon förvillade
Sanningen var
Inuti
Inte framför utan bakom ögonlocken
I slocknade ljuslågor såg jag tigrarna
Stigarna som gick på mig och att gå det var som att flyga
Gick vilse i mig själv och hittade alla mina vänner
Vitorna ramlade ut
I mina händer stenar som rörde mig
Vattnet tog över huvudet
Jag var mitt största under ytan
Tillslut blev jag själv en pöl
Där kastade blommor stilla kunde flyta




Fri vers av LN?!
Läst 90 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-08-12 20:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LN?!
LN?!