Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dånutid


Mina ögon började slå
Och jag tappade mitt hjärta
Jag kunde äntligen visa mig själv
I det svarta ljuset
Kan man bara inte gömma sig
Jag sliter av mina naglar

Sent en kväll
Jag kom hem och det stod en svartklädd man i vardagsrummet
När jag nästan hade somnat högg han en kniv i min dörr
Men tro inte att det var bättre förr

Jag minns när det bara var benknotor
Som gick runt i den hårda snön
Kallt som fan
I Härnösand

Nu är blåa läppar paralyserade kära
Han tar tag i min nacke
Säger att jag är vacker frågar vad jag har tagit
Jag vill bara dansa med mig själv ute bland folk

Går hem sena timmen
Skulden somnar
En hund med röda ögon
Vaknar och börjar omedelbart gråta

Går ut söndag morgon
En ny chans
Som jag begraver med mina händer
Människosmuts
Kommer stiga från marken
Krossad av dagen

Var det annorlunda förr?
Havet sjukt då som nu
Fiskarna i sina gravar
Tvingade till att bada

Provar att slå min bröstkorg
Den öppnar sig
Det visar sig
Jag har burit runt på en mans vikt på mina axlar

Förr i världen
Två bröder
En varm dag
Satte skogen i brand

Nu hugger jag med mina armbågar
Ved till en ny eld
Det som varit har blivit till det som är nu
Kastar yxan på en blomma




Fri vers av LN?!
Läst 60 gånger
Publicerad 2022-10-18 00:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LN?!
LN?!