Känner mig just nu som en apa i bur på ett zoo med falska väggar med med motiv av min djungel. Hem. Skakar och skriker när jag sliter i mitt galler. Leva bara i ett år till eller resten av tiden i återanpassning. Någon besökare kastar skrattandes en banan i mitt huvud när jag sträcker ut min hand för mänsklig kontakt. Min blick den ändras och jag vill döda honom. Vankar fram och åter i buren med galler. Minuter blir till år. Samma bur. Fler bananer. Alla frågar sig varför apan inte verkar trivas. Ja varför trivs inte apan. Varför? Suck, sätter mig ner på betongen och ljuset släcks i mina ögon. En enda tanke. Ett år i min djungel och vid liv eller resten av mitt liv i återanpassning. Om jag bara kom ut.