Vaknar upp ur min sömn och öppnar mina ögon. Tillbaka tittar vårat eviga universum och måne tillbaka. Jag frågar tyst, -Är du här för att hämta hem mig? Får inget svar tillbaka. Tystnaden är öronbedövande och enorm. Flyttar ner mitt huvud tillbaka på kudden. Ensam, liten och rädd. Räddare för livet än för döden. Ty.... för det är i livet du finner smärtan, gråten och det som gör så ont i din själ. I döden finner du endast tröst och en vagga som läker ditt sår och helar själens alla ärr. I döden har jag min bästa vän som aldrig kommer svika eller såra mig. Döden skulle aldrig tillåta och skulle skydda mig ifrån alla nätter likt denna som tillbringas i min ensamhet. En ensamhet som vrålar ut sin ångest i det stora toma inget. En tår rullar nedför min kind. En blöt fläck på täcket ifrån min tår.... är den enda vän inatt jag får.