Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Teddybjörnen Fredriksson

För länge sen, när jag fyllde fyra år, fick jag en gåva av min far.

Pappa reste mycket. Var ofta borta hela helger eller veckor minns jag, och när han var hemma var han alltid trött. Han var alltid trött, med undantaget som var den där magiska timmen just när han kom hem. Det kunde vara när som helst, en dag mitt i veckan där han plötsligt dök upp och hämtade mig på dagis. En frukost när han stod i dörren. En kväll när mamma stängde av TVn och han hade smugit in hela vägen till soffan.

En fin present, när jag fyllde fyra år, som jag sen så länge hade kvar

Då fick vi en timme, eller två ihop. En timme när han inte var på väg någonstans, en timme när han inte tänkte på annat. Jag älskade honom så då. Just den här kvällen så var det sent. Jag sov, och plötsligt satt han där, alldeles bredvid. I famnen höll han en teddybjörn, en liten sak. Besch, minns jag att den var. Jag fick hålla den och han frågade vad jag ville att den skulle heta. Jag minns inte vad jag sa, men pappa skrattade och nickade. Jag somnade där någon gång, och när jag vaknade var det rörigt igen, pappa var ofokuserad och mamma hade redan åkt till jobbet.

Teddybjörnen Fredriksson, ja, så hette han, en gång var han bara min och vi älskade varann

Jag minns att jag ville kalla honom Teddy, det var enkelt att säga, men mamma insisterade på att han skulle ha ett helt namn så jag la till vårt efternamn också. Han var så fin, besch och mjuk. Mamma kom på en lek som vi kunde leka, där hon gömde honom på olika ställen i huset. Soffan på övervåningen, sängen i deras sovrum, badrumsgolvsmattan. Så fick jag smyga runt och leta - tyst som en mus för att inte störa pappa som sov - och när jag hittade honom så kramade jag om honom och leken började om. Jag älskade honom så och mamma skrattade varje gång jag kom och sa att jag ville leka kurragömmaleken igen.

Och varje kväll, var han så go och mjuk, Då värmde han min säng så varm

Pappa var borta mycket nu. Mer, nu än förr, och mamma verkade stressad. Det var så mycket som behövde göras sa hon, nu när pappa inte är här och hjälper till. Jag ville leka kurragömmaleken minns jag och hon fräste till, sa att det inte var läge, sa att Teddybjörnen behövde sova och om jag ville leka så får jag leka själv. Jag blev ledsen, men mamma kunde göra så ibland, fräsa till och sen lugna sig. Komma efter och trösta, förklara som en mamma förklarar att det ibland kan vara för mycket för henne också. Jag väntade i min säng, men hon kom aldrig. Jag viskade till Teddy, att allt skulle bli bra igen, att mamma inte tröttnat, att det inte spelar någon roll, för vi har alltid varandra. Han var så mjuk, och alldeles tyst men jag förstod ändå att han förstod.


Han var så snäll, en gång när jag var sjuk, så fick jag sova på hans arm

Nu var pappa hemma nästan hela tiden, och det kanske var det som gjorde mig mest orolig, att han inte vågade lämna oss. Det var inte bättre mellan dom, mamma och pappa, men de låtsades att det var det när de kom in i rummet, när de höll om mig, när de tog min temp och när de sakta bäddade in mig i sängen. Jag såg det såklart, att de bara låtsades, men ändå. Om de kan låtsas så kan jag göra det också minns jag att jag viskade till Teddy där någon natt. Mamma sa att jag var så varm, men jag förstod inte vad hon menade för jag frös ju. Teddy, han var varm minns jag. Höll jag om honom så frös jag inte, höll jag om honom så kunde jag somna, höll jag om honom så var allt bra och de stunderna så låtsades inte alls mamma och pappa någonting utan just de stunderna var allt som det skulle och alltid skulle vara. Teddy var så varm, så varm.

Men åren gick, jag glömde bort min vän, och jag blev gift och fick ett barn

Det höll ju inte länge till mellan dom, mamma och pappa. Det kanske höll för länge egentligen, nu när man ser tillbaka på det. Jag minns att mamma var den som tog det hårdast, hur hon kunde sitta mörk och stilla på stolar runtom i huset och bara stirra ut i ingenting. Pappa, ja, han var mest ingenstans igen. Kanske var det hans sätt att hantera det, vad vet jag. Jag minns att jag letade efter Teddy ibland, men jag ville inte störa mamma när hon satt sådär och såg tom ut, och de få gånger pappa var hemma så var han alltid vred och stressad. Inte ens den där timmen när han kom hem var han hos oss, utan även då var han redan på väg bort. Jag låtsades att Teddy lekte kurragömmaleken och han gjorde väl det för sen flyttade jag hemifrån och pluggade och skaffade något jobb. Träffade Stina där, och sen plötsligt blev vi två tre och mamma blev en farmor i himlen. Pappa blev en farfar här nere på jorden, var han nu är.

Och så igår, när hon fyllde fyra år, fick hon en teddybjörn av sin far

Jag kom hem sent inatt, och jag smög in till Selmas rum. Hon låtsades sova, men jag hörde hur hon fnittrade där hon gömt sig med ansiktet under täcket. “Jag sover pappa” viskade hon. “Jag vet gumman” jag viskade tillbaka och satte mig på sängkanten “vi har en present till dig”. Fnittrandet stannade abrupt och täcket föll av henne när hon satte sig upp. Sömndrucken och i mörkret är hennes färger grå men hennes ögon lyser som blixtar i rummet och hon är något av det finaste jag någonsin sett. “Vad söt han är” hon viskar fortfarande, som för att inte väcka honom. “Vad ska han heta?”
“Theodor” svarar jag. “Efter min bror”. Selma tar in det, funderar som barn funderar med pannan i tunga veck, och hon svarar sen “Det är fint. Får jag hålla?” Jag lägger över honom till henne, försiktigt försiktigt och han sover helt stilla och tyst och tryggt. “Teddy.” viskar hon och ger honom en puss på pannan.

Teddybjörnen Fredriksson, ja så hette han
En gång var han bara min och vi älskade varann




Prosa (Kortnovell) av aloc VIP
Läst 126 gånger
Publicerad 2022-08-13 01:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

aloc
aloc VIP