Investeringar

“Hej, hur ser det ut nu egentligen?”
“Du menar med ditt konto?”
“Ja” Du suckar, fortsätter “vad skulle jag annars göra här?”
“Ja, ursäkta, såklart.” Snubben i kassan knapprar lite på datorn bredvid “Det ser ut som att det växer”
“Vilket?” du säger det, och snubben i receptionen ser på din hand där den nervöst tickar i typ 160 bpm mot ekbordet under
“Ditt liv, det växer. Du har investerat väl”
Du ser orolig ut innan du svarar “Hur kan du veta?”
“Du slår index på flera punkter. Familjetid är en, värdelös för förmögenhet men väl investerad för glädje. Fylletiden du hade har vuxit nu, jag tror du märkt att den är viktigare nu än vad du tyckte den var då.”
“Mmm. Visst. Barndomen då?”
“Där har du toppar och dalar. Jag vill poängtera att vi är ute efter att slå index på tid, inte alla mätvärden hela tiden, det förstår du va?”
“Ja,. Jo. Det är klart.”
“Du hade en botten där när brorsan dog. Där borde vi sagt till dig att investerat om tid innan vi visste. Kanske kunde du lagt den på hockeyn. Vi tar på oss det, det var vårt fel att tro att ni skulle ha vinningar över tid.”
Det är tyst, han i receptionen får inget svar från det så han fortsätter
“Vi har också lagt alldeles för mycket tid på din danskarriär. Du hade glädjestunder då ser vi, och visst, det har gett dig fördelar här och där framåt men totalt sett så hade de timmarna nog kunnat användas till ett annat språk eller om du var ute efter romans så hade nog ett instrument passat bra. Där får vi nog se oss som likvärdiga i ansvar. Du håller med?”
Killen i kassan stirrar på dig i en minut, en timme, tre år, tills du ger han en nickning och sen fortsätter han
“Ja men det leder oss in på vinsterna. Vi sa mycket riktigt att betyg skulle vara vitala för din utveckling och det stämde bra. Du fick ju både utbildning och jobb på det. Vi sa ju också att ledarskap behöver tränas, att det inte går att köpa och det hittade du där i fotbollen, även om det borde varit hockey så var det en stor vinst för dig. Vi dumpade STINA där vid 25, det gav dig möjligheten att testa lite saker och utvecklas på annat håll till där du är nu. Vi är nöjda med det beslutet”
“Ja, det var.. För tidigt för mig.”
“Ingen vill ha barn så tidigt, vi hoppas att Stina inte fullföljde det där misstaget. Vi har räknat på det och om du hade stannat kvar så hade din ekonomiska tillvaro varit markant sämre. Vi snackar 30-40% total förlust i omsättning, kanske mer.”
“Det.. Det var inte vad jag tänkte på då”
“Nej så bra, för vi tänker ju åt dig när det kommer till såna här saker. Vi hade också några lågnivå bekanta som vi gjorde oss av med där någonstans, det höjde ditt snittvärde med flera procent”
“Snack.. Snackar du om Jocke och dom?”
“Ja, precis. De där som höll dig tillbaka. Du verkade glad och så men det är inte då du är produktiv. Du är produktiv när du är lite stressad och mår lite dåligt, vi har sett tydliga indikationer på det”
“Så det är det ni optimerar mot?”
“Ja precis, nu hajar du. Vi satsar på en gynnsam ekonomisk framtid med vissa glädjestunder ur ett långsiktigt perspektiv och för det måste du må lite dåligt, och vara lite stressad. Ungefär hela tiden.”
“Var det.,. Det låter löjligt att fråga”
“Nejnej, inga frågor är llöjliga”
“Var det därför ni sa upp mig från den där buggkursen förra veckan?”
“Ja, men precis, Du hajar. Det är för mycket hopp för dig i såna där kurser, för mycket drömmar. Du behöver inte det för de kommer ändå inte bli något.” Han i kassan skrattar till “Det är inte som att buggdansare i bakgrunden av musikvideos är i efterfråga just nu, så varför ska du ens försöka? Ekonomiskt var det en småsak, men tiden och tankekraften och glädjen, den spenderar du bättre på andra ställen, så tänkte vi”
Du säger ingenting, och killen i kassan ser det som en möjlighet att fortsätta
“Det där kommer AI ändå lösa åt dig snart. Köp en månad på Gemini och be den om en film där du dansar bakom etype, Det kommer se så mycket bättre ut än vad du nu än kan åstadkomma, så kan du lägga din tid och energi på dom här andra grejerna. Jag ville inte säga det nyss men sen vi började snacka så har det ramlat in tre mails till din redan överfulla mailkorg, så om du inte har något mer kanske det är dags att ta tag i dom?”
Du ser ner på din klocka och den är redan femton minuter över för sent och du ser upp mot han i receptionen för att säga något men han är inte kvar utan det du ser är fönstret utanför pendeln till jobbet du precis tänkt att du skulle säga upp dig ifrån och du suckar, andas. Lyssnar på nån låt från din lista och du är PRECIS innan något när du blir för skrämd och ser ner på telefonen igen, kollar outlook. Svarar på något trött mail från hon på ekonomi. Tar bort danskurser på torsdagar från kalendern. Du gör det, och ser ut sen från pendeltåget, mot en sol som precis stiger, och funderar på om du inte borde göra tvärtom istället, lägga till danskurser varenda jäkla dag och skriva ett mail till hon på ekonomi att du slutar nu. Du vet inte, du låter tåget dundra fram, du vet inte.