Tusen tranor, vi viker dom ihop
Och vi viskar ditt namn
En och en och en och en och en
De svarar inte, de kan ju inget säga
livlöst papper som de är
men vi fortsätter vika
Fortsätter viska

Vi släpper dom i vinden sen
Kanske är det något i dom ändå
för i stormen så lever dom
de flyger i formation, de flyger upp,
högt, som för att ta fart
och sen rasar de ner
till skogen långt
där under oss

Du är nån annanstans nu
Inte ens tusen tranor
kunde lyfta hem dig igen
Jag tror ändå de hittade dig
där nånstans, långt långt borta
De visste ju ditt namn
varenda en av dom visste det