han kommer likt daggen
om kallare nätter när jorden förbereder sin bädd för höst
fuktig och påträngande
redo att inkapsla och bevara
diset är hans kompanjon
hon kommer dansandes över den blanka vattenytan
alldeles knäpptyst
hon smyger sig på
aktsam för vattenbrynet
hon trivs i horisonten
att bli beundrad på avstånd
flyr hans kalla droppar
föredrar sjöns spegelbild
hon lämnar först
han dröjer sig kvar