ÅNGEST

Instängda i raseri
badar vi i ångesten
och väntar på ett haveri
Men tanken formar gesten

och vi framför
en pantomimisk dans
och kanske hör
några ord utan substans

Men våra tankar
flyger och bankar

långt bortom våra ord
och tycks fly från vår jord

men kommer likväl
tillbaka
för att få din själ
att skaka

Spriten innanför vår väst
fyller våran skål
med en bägare ångest
i det mörka hål

som gör oss så försjunkna
att vi riskerar att drunkna

När flykten tvingar
oss att gå på knark
är det utan vingar
vi lämnar vår mark

För du är svärtan
i din sanna ångest
och den egna smärtan
är aldrig en gäst

utan den stora värk
som gör att du är här
och skapar det konstverk
som säger vem du är