i kreativitetens dunkel, i levebrödets själ
äter du från min kropp
och jag föder mig med endast din blick i min
"förlåt, förlåt, förlåt" hör du mig viska genom tårarna
men du lyssnar inte, för du vet inte hur
och därmed blir vi en del av konsten
och jag biter dig ursinnigt tillbaka