Existens är det man intalar sig
skalet finns inte längre
musslan andas inte mer
hon bara kippar

Musslan vill bygga pärlor
pärlor på rad
hon lyssnar på vädret och vinden
de går obemärkt förbi

skalet existerar inte mera
Din lilla skepnad
den vilar i jorden
den är bäddad under rötterna

framåt går benen
fast solen och jorden
de låter inte längre
svindlande är djupet i mig

Existens är det man intalar sig