Jag förbannar mina dikter som bär på en cynisk tanke-dekadens.

Jag vill bli den gamle romantikern igen som skrev så omsorgsfullt och vackert

Jag vill blotta mig själv som en vacker varelse inte som ett groteskt monster

Jag vill leva i livets stora lögn och frodas i den "glada" gemenskapen

Jag vill le åt dom och bära som dom - Den lätta skruden fylld med lögner och ytlighet

Jag vill bli mig själv när jag smälter mig in bland den gråa massan

Jag vill inte vara en utstående karaktär som jämt har strålkastarljus på sig

Jag vill vara som du och bara ge mig in i den kollektiva uppgivenheten

Låtsas,Skratta,Lyssna,Jobba,Överleva helt enkelt i denna fantasilösa värld

Övermänniskan har talat för sista gången

nästa gång är han som folk är mest